Fråga tio personer vad en bon bon är och du får tio olika svar. I Frankrike är det ett samlingsnamn för godis. I USA syftar det oftast på en chokladöverdragen glasskula. Men i Storbritannien – och i de godisburkar som skandinaviska lösviktsälskare ständigt återvänder till – är en bon bon något alldeles särskilt: en sockerpudrad, frukt- eller kolasmakande tuggbit som säljs i lösvikt och äts långsamt.
Det som förvirrar de flesta är att det faktiskt finns två olika sorters godis som delar namnet. Den ena är fast och kolatät. Den andra är mjuk och seg. De ser nästan identiska ut i burken, men upplevelsen när man äter dem är helt annorlunda.
Den traditionella bon bon-biten: en fast, långsam tuggbit
Detta är originalet. En kompakt, kolabaserad kärna rullad i ett fint lager florsocker – ofta med en lätt syrlig ton.
Bristows of Devon, som tillverkat konfektyr i Crediton sedan 1932, beskriver ätupplevelsen perfekt på sitt eget sortiment: man "suger bort den sötsyrliga sockerbeläggningen för att nå in till Devon-kolakärnan." Det är själva poängen med en traditionell bon bon. Det är inte en godisbit man tuggar i sig på fem sekunder. Sockret försvinner först, och sedan når man en kärna som gör motstånd.
Om man tittar på innehållet förstår man varför den är så fast. Bristows traditionella toffee bon bons är gjorda på socker, glukossirap, fett, vasslepulver, skummjölkspulver, majsstärkelse och äkta smör. Det är ett recept för mejerikola. Mjölktorrsubstans, smörfett och en hård kokning till låg slutlig fukthalt är det som ger det täta, nästan vaxartade motståndet och den lätt karamelliserade tonen under smaken. Det är ett beteende typiskt för kola, inte för tuggummi.
Texturen varierar något mellan olika batcher och mjuknar i takt med att godiset åldras – en mycket normal egenskap för kokt, mjölkbaserad konfektyr, och en av anledningarna till att lageromsättning är viktigt om du säljer dem.
En typisk bit väger cirka 3,5–6,5 g, så man får ungefär 35–40 bitar i en 200 g påse. De traditionella smakerna håller sig nära godissortimentets klassiker: kola, jordgubbe, citron, salt karamell, blå hallon.
Den sega bon bon-biten: mjuk rakt igenom
Den sega bon bon-biten är en modern variant. Samma sockerpudring, samma form, samma burk – men kärnan ger vika direkt och förblir formbar. Inget hårt skal, inget motstånd. Mjuk från första tuggan till den sista.
Här ser receptet annorlunda ut. Bristows sega rabarber- och vaniljkräms-bon bons görs på socker, glukossirap, vegetabiliskt fett, maltodextrin, sorbitol, citronsyra och dextros, med naturliga färgämnen från rödbeta och gurkmeja. Sorbitol är fuktbevarande – det behåller fukt i godiset och gör att sockret inte stelnar hårt. Maltodextrin mjukar upp konsistensen. Citronsyra ger den syrliga kanten som förr kom enbart från överdraget.
Med andra ord: segheten är inte en slump på grund av kortare koktid, den är framtagen med flit. Det är värt att notera att flera sega varianter helt hoppar över mjölkpulver och smör, vilket gör dem till ett bättre alternativ för kunder som undviker mejeriprodukter – kontrollera alltid den enskilda förpackningen, eftersom sega toffee-versioner innehåller mjölk.
Det sega sortimentet har även ett mycket bredare utbud av smaker, eftersom en mjuk bas framhäver frukttoner bättre än vad en kolabas gör: blå hallon, körsbär, vattenmelon, äpple, tuggummi, lakrits, citron, jordgubbe, rabarber och vaniljkräm.
Vilken ska man välja?
Om du minns bon bons från en papperspåse i godisbutiken och vill ha det godiset – den sorten som räckte hela vägen hem – ska du välja den traditionella. Om du köper till barn, till ett lösviktsbord, eller bara vill ha smaken utan att behöva tugga så hårt, välj den sega.
Det ärliga svaret för de flesta godisburkar är: båda. De har helt olika plats på texturkartan, och kunder som älskar den ena sorten gillar ofta inte den andra.
En notering om tillverkaren
Alla bon bons är inte likadana, och tillverkaren spelar större roll än smaken på påsen. Bristows of Devon är måttstocken av en anledning – producenter i West Country sedan 1932, BRC-certifierade, en del av Great British Confectionery Group och engagerade i att använda lokala ingredienser, inklusive äkta "clotted cream" i sina kola- och fudge-serier. De har också drivit kategorin framåt med en sortiment av "Mocktail"-bon bons – Peach Bellini, Mojito, Gin & Lemon – som riktar sig direkt till vuxna.
Bakom ett godis som de flesta anser vara enkelt döljer sig 90 år av recepttradition. Det är det inte.
